DKFSD?

DN gör gällande att tidigare SSU-ordföranden och tillika misshandlerskan Anna Sjödin slagit ihop påsen med skivbolagsdirekrören och tillika våldtäktsmannen Billy Butt i något de påstår ska kallas "Rättssäkerhetsorganisationen".

Själv tycker jag namnet "DKFSD - De Kriminella Föredettingarnas Sista Dödstyck" hade känts mer uppriktigt.

Bloggens syfte och rättsliga förutsättningar

Publicering sker med journalistiskt ändamål i enlighet med svensk lag.

Vid frågor, kontakta mig via solnamannen@gmail.com.

Svartabörshajarnas kelgrisar

Rysslands diktat... President Vladimit Putin ställer sig till samlingen av svartabörshajarnas kelgrisar tillsammans med till exempel venezuelas president Hugo Chavez då han väljer att reglera priserna på livsmedel som kefir, mjölk, bröd, ägg, solrosolja, socker och ost uppger DI.

Vägen till helvetet är utan tvekan kantad av goda föresatser.


Länkar:
"Putin bestämmer livsmedelspriserna" (DI, 07-10-23)
"Det auktoritära Ryssland och dess priviligierade" (SM, 07-08-28)

Prisad vare akademins motvallskärringar!

Marian Radetzki, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet med fokus på råvarumarknaders ekonomi utkommer inom kort med boken "Råvarumarknaden" där han ger utlopp för åsikten att rådande råvaruboom, liksom de 1950 och 1972, utlösts av tillfällig efterfrågechock orsakade av snabb makroekonomisk expansion. Han menar att de tidigare bubblorna punkterades av ekonomisk recession, men att den nuvarande kommer att brista på grund av ny kapacitet; ”Råvaruprisexplosionen har lett till en våldsam investeringsvåg bland råvaruproducenter. Radetzki tror att de bygger för mycket, till för höga kostnader”.

När finansmarknadens aktörer tycks rörande överens om, och i det närmaste turas om att ge uttryck för en aldrig sinande tilltro till råvarumarknaden (peak oil teorin etc) menar jag att det finns skäl att minnas Oscar Wildes ord; "när folk är överens med mig har jag alltid en känsla av att jag måste ha fel”. För många finns det nog goda skäl att läsa Radetzki bok.


Länkar:
"Professor tror på råvaruprisfall" (Dagens Industri, 2007-10-22)
"Professor: Metallpriserna kraschar" (ibid, 2007-01-12)

De växer sig på mig, som de alltid gjort...

I vanlig ordning när det gäller Kent krävs ett rätt stort mått av "inlyssning". Så var det redan 1995-1996 när min dåvarande flickvän envisades med att på hög volym spela den "förbannade skräniga skit" som sedermera kom att bli det högt älskade albumet som bär bandets namn. I takt att förhållandet blev sämre växte sig musiken, och texterna, på mig. Mitt exemplar av skivan är för övrigt föremål för en ”ofrivillig bodelning” från nämnda tös (det är sedan länge preskiberat).

Nåväl. Efter några dagars lyssning på min icke knyckta ”Tillbaka till samtiden” älskar jag ”Colombus” och "Ingenting" medan det inte är utan skepsis jag avnjuter albumets övriga ”syntlåtar”. Men som sagt – de växer sig på en...

 

Alla lika, alla olika...

Det har visat sig att USA:s vide president Dick Cheney, om än långväga, är släkt med den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama. Fru Cheney säger i ett uttalande att "det här är en så otrolig, amerikanska historia; att en släkting... Kan visa sig ha valt så skilda vägar som Dick och Barack Obama".

När jag personligen beskådar de prydligt kostymklädda herrarna, båda verksamma politiker med en slags kristen/nyliberal syn på liv och samhälle, verksamma i samma land, i samma tid och där den ena strävar efter att få arbeta med i stort sett det den andre för närvarande sysselsätter sig med frågar jag mig om det inte ibland är mer fruktbart att se vart stigar leder, snarare än vad de passerar på vägen dit.


Länkar:
"Veep's Wife Says Hubby and Obama Related" (NY Times, 2007-10-17)
"Släkten är värst" (DN, 2007-10-18)

Ideologi eller nostalgi?

Jag undrar om inte debatten om konkurrens inom vården är att betrakta som en historisk/nostalgisk debatt kring någon form av utopisk etik snarare än en ideologisk sådan.

Det verkar vara den nostalgiska tanken på den närmast helt ideella vården i historien (där familj, grannar och vänner ombesörjer omvårdnad av spädbarn, barn, sjuka och gamla) som ligger till grund för många debattörers envetna utopiska försvar av den offentliga vården som den ”mänskliga, etiska vården utan motprestation". Denna verkligt ideella vård utrotades dock av tekniska/medicinska landvinningar och det välfärdssamhälle som den offentliga vårdens samtida försvarare så övertygande säger sig företräda.

När lönearbetande läkare utför barnfödslar istället för grannfrun, och gamla och barn omvårdas på dagis och äldreboenden istället för i hemmet är "ideell omvårdnad" ett minne blott.

Att privatisera och konkurrensutsätta denna verksamhet är inte ett steg bort från ideell omvårdnad eftersom denna är en chimär och nostalgiskt snömos. En konkurrensutsättning av svensk offentlig vård genom privata alternativ menar jag är att betrakta som en smärre organisatorisk justering; från ideologiska principiella ställningstaganden och utopier till en organisation som i varje givet ögonblick tvingas anpassa sig efter varje enskilda behov. En sådan organisation finns för medborgarens skull och överlåter endast ansvaret för finansieringen till politiker, till skillnad från dagens system som ibland (kollektivt/abstrakt) verkar leva i tron att det finns för sin egen skull.

När läkaren från det privata aktiebolaget känns "icke ideell" och "främmande" (xenofobi) är det kanske värt att fråga sig hur ideellt läkaren på din lokala (offentliga) vårdcentral arbetar, eller för all del hur väl du egentligen känner vederbörande.

Kanske lär de sig ändå?

I mitt inlägg "Att somliga aldrig lär sig" skrev jag "Jag var faktiskt övertygad om att Sahlin skulle förnya socialdemokraterna, inte minst göra upp med otyget att inte bedriva en verklig politik utan bara köpa röster med hjälp av bidrag. Jag var lika övertygad om att dessa socialdemokrater skulle vinna en jordskredsseger i valet 2010. Jag blir alltmer varse om att jag haft fel; de socialdemorkater som kommer be om folkets förtroende i valet 2010 är samma socialdemokrater som fick nobben 2006. Som Sahlin nu styr skutan tror jag att risken för nobben om tre år är överhängande".

En artikel i DN som fick mig att sätta kaffet i halsen kan mycket väl vittna om att min initala gissning, om en socialdemokrati som trots allt sväljer sin maktfullkomligenhet och kommer till insikt om sin bristfälliga "arbetslinje". Med tanke på tonerna i valrörelsen, och Nuders kommenterarer kring budgeten, är Östros nuvarande hållning till tankar om avtagande nivå i arbetslöshetsförsäkringen för att premiera kort arbetslöshet framför lång inget annat än imponerande.

Jag kanske får backa; om socialdemokratin nyktert gör upp med sitt otyg att besuttet köpa röster med bidrag utan en tanke på politisk konkurrens (eller sund hushållning) tror jag att de kan ta tillbaka initiativet i frågan om "arbetslinjen". Sådan sossar vinner valet 2010. Vore jag inte så förbaskat tagen av innehållet i artikeln skulle jag utbrista "usch då".


Länkar:
"S presenterade ny jobbpolitik" (DN, 2007-10-10)

Burma i svensk mediaskugga

I vanlig ordning tuggar det mediala monstret snabbt sönder sina kelgrisar och förvisar dem till sin mörka källare tills man tycker tiden är mogen för "sensational recycling". Även om hoppet om demokratisering av Burma är liten finns det en strimma av hopp i den mediala världen:

"Life beyond the pale" (The Economist, 2007-10-06)
"Shouting across the barbed wire" (ibid)
"Misery piled upon misery" (ibid)

Hot mot misstänkta leder till anmälan

Namn och bild på vad som påstås vara de misstänkta för misshandeln på Kungsholmen som krävde Riccardo Campogianis liv har publicerats på internet och en del hot i samband med detta har föranlett polisanmälan.

Sebastian Bonnier, Hammarby sjöstad
Charlie Newman, Östermalm

Publicering sker (formellt i USA, se "First Amendment") med journalistiskt ändamål i enlighet med svensk lag (SFS1998:204). Rättslig hemvist i detta avseende menar jag är Ouray, Colorado.

Det är inte möjligt att kommentera detta inlägg.


Länkar:
"Tre av fyra pojkar häktades" (DN, 2007-10-09)
"Dödshot på nätet polisanmäls" (DN, 2007-10-10)
"Aktuellt visade namn på en av misstänkta" (SVD, 2007-10-10)
"Hemlig kvinna såg dödsmisshandeln" (Expressen, 2007-10-10)
"Polisen har bra bild av misshandeln" (DN, 2007-10-10)

Dan före dan, före dan...

Med tanke på mitt senaste inlägg kan det möjligen tyckas ironiskt att utan omsvep kasta sig huvudstupa in i vad jag anser vara den svenska rockens faktiska finrum. Om nio dagar, den 17:e oktober, släpper Kent sitt nya album "Tillbaka till samtiden". Visst känner jag igen Kent, som följt mig sedan 90-talets "Blåjeans", i låten "Ingenting" från singeln med samma namn, men samtidigt hör man att något hänt och nyfikenheten blir inte mindre av kommentarer som "Det var så otroligt mycket slammer och gitarrer på förra skivan. Det är gitarrfigurer på den här med, fast inte lika tydliga" eller "...mer orkestrerade, komplexa, låtar än de föregående. Visioner av ett rämnande Babylon. Hitechmusik snarare präglade av laptopbeats än överstyrda Les Paul-gitarrer" från mr Berg. Detta till trots sitter jag här och njuter av "överstyrda Les Paul-gitarrer" (i form av "Mannen i den vita hatten", "Den döda vinkeln" och "Du var min armé") som en slags upptakt till releasen - jag kan knappt hålla mig!

Länkar:

"Slöseri att ösa skit på oss" (DN, 2007-10-06)

"Tillbaka till samtiden" (Wikipedia)

Ett inlägg om god välfärd

De flesta av oss uppehåller sig under mer eller mindre långa stunder under en vanlig dag i miljöer med en närmast obehaglig ljudnivå, om det så är enskilt höga ljud eller en konstant ström av lågt ”brus”. Är det måhända just det faktum att det är i vår ”vardagliga miljö” som vi möter detta som gör att de flesta av oss biter ihop och accepterar det (för att det är "normalt"), eller är det för att vi inte tror att det finns något att göra åt det? Min egen erfarenhet, och skälet till detta inlägg, är att tystnad är en otrolig lyx som man inte värderar förrän man tillåtit sig att skämma bort sig med den.

Läs för att del Wikipedias artikel om tinnitus men framförallt; följ min rekomendation att köpa ett par diskreta öronproppar och testa dem när du nyttjar kollektivtrafiken, när du sitter på kontoret och koncentrerar dig på att skriva eller läsa, när du under längre tid ska sitta och köra bil (och inte önskar skapa eget oväsen genom bilens ljudanläggning) eller för all del när du ska sova och störs av något ljud. Jag vågar lova att du kommer koncentrera dig bättre och generellt känna dig ”piggare i huvudet”. Med andra ord; väl använda 50 kr!


Länkar:
Earstorel.se
Öronpluggarna ovan finns också på Apotek och diverse byggkedjor.

Hör gud bön?

Sist jag nämnde Alex Schulmans namn (se "Vem fan är Alex Schulman?") var det till tonerna av Magnus Ugglas klassiker "jag mår illa". När det nu bara dagar senare står klart att nämnde herr Schulman upphör med sin syssla, och sista gången han nämns i bloggen kommer jag, humanist till trots, osökt att tänka på frälsningsarméns klassiker ”Om jag blivit blott en enda gång”, med refrängen ”Ja, jag tror att Gud hör bön”.

Halleluja!


Länkar:
Alex Schulman slutar blogga (DN, 2007-10-01)

Individualisera svensk politik!

I efterdyningarna till "valsveket" i Sundbyberg (vilket jag skriver om i krönikan "Ett orättfärdigt valsystem, inte ett svek") tycks det nu som etablerade politiker, i de etablerade partierna, önskar täppa till det obehagliga hål som självständiga individer uppenbarligen anses utgöra inom politiken.
I det rimligehetens vägval jag pekar på i min tidigare krönika; att man antingen röstar på partier om äger mandaten, eller röstar på individer som äger mandaten, väljer inte helt oväntat den etablerade politikern Hans Hoff (s) den i Sverige vältrampade vägen att bereda mer makt till de politiska partierna (på bekostnad av väljare och individuella politiker). Hoffs resonemang slår den redan tandlösa personvalsreformen i spillror och öppnar för en ordning där jag menar att våra politiska församlingar istället för dagens dyra system med över 300 riksdagsledamöter och uppemot 29-59 ledamöter i kommunfullmäktige skulle kunna ersättas med ett system där partiets lokala ledning (en handfull personer), utefter valresultatet tilldelas ett visst antal röster i den aktuella politiska församlingen.

Resultatet är ännu starkare politiska partier (från en befintlig internationell rekordnivå), om möjligt ännu sämre mångfald och politisk dynamik, en distansiering mellan folk och politiska företrädare och slutligen en fullkomlig cementering av makt i händerna på det lilla fåtalet; überpolitikerna.

Skriv på protestlistan för att individualisera svensk politik (och tipsa andra om denna protestlista!)


Länkar:
"S-politiker vill stoppa politiska vildar" (SvD, 2007-09-28)

Vem fan är Alex Schulman?

Som färsk, svensk bloggare är det kanske ogörligt att slutligen inte ställas inför en text av denne Alex Shulman. Jag gjorde det idag efter att nyligen, i någon artikel som behandlade bloggandet som medialt fenomen, upplysts om att denne herr Schulman är sveriges mest lästa bloggare med 285 000 läsare per vecka. Ett stycke in i Schulmans förvånansvärt ivriga kritik över någon slags kvasijournalist på en hopplöst ointellektuell nöjesbilaga slipper det ur karln att Aftonbladet är "sveriges största och bästa tidning". Osökt trallandes på en gammal 80-talsdänga av Uggla, med en hopplöst sur smak någonstans kring gomseglet konstaterar jag nyktert att 285 000 människor kan ha fel. Vecka efter vecka dessutom. Potentiellt säger det mer om läsarna än om Alex Schulman, men det låter jag vara osagt.


Länkar:
"Jag skäms över denna man"

Låt oss demonstrera iklädda rött

Ett mail och sms med texten "In support of our incredibly brave friends in Burma: May all people around the world wear a red shirt on Friday, September 28" verkar snurra runt halva jorden.

Det ryktas om en demonstration samma dag, med stockholms central som utgångspunkt, för att visa stöd för den demokratiska kampen i Burma. Det ska en del till för att jag ska ut och demonstrera iklädd rött. En burmesisk frihetskamp till exempel.

Länkar:
DN:s snabbguide om bakgrunden till protesterna
CIA Factbook, om Burma

Wikipedia, om Burma

"Oppositionspolitiker greps i Burma" (DN, 07-09-27)
"Myanmar Raids Monasteries Before Dawn" (NY Times, 07-09-27)
"Police raid Myanmar monasteries" (Al Jazeera, 07-09-27)
"Buddhist Monks Leading Protest" (BBC/Youtube)
"Burma protests turn violent (hidden camera footage)" (Liveleak)

Disclaimer

I lynchmobsbladet står idag att läsa, i samband med en mordutredning; "även en i dag 58-årig man, i medier kallad Solnamannen, har testats. Han satt under några dagar 1999 anhållen som misstänkt för mordet, men släpptes senare".

Låt mig försäkra mina läsare om att jag är oskyldig, på mer än ett sätt (och att det nog är första och sista gången jag hänvisar och länkar till en "artikel" i nämnda blaska).


Länkar:
"Nytt DNA-spår i da Costa-utredning" (Aftonbladet, 2007-09-26)

Kärnvapen, världssamfundet och Iran

Låt mig inleda med att tydligt deklarera min ståndpunkt i frågan om kärnvapen. Jag är principiellt emot kärnvapen; ju färre desto bättre. Denna ståndpunkt till trots är jag på intet sätt naiv, jag inser naturligtvis att kärnvapen inte helt kommer försvinna ur stormakternas vapenarsenaler förrän de kan ersätta dem med något än mer destruktivt. Mitt principiella ställningstagande måste därmed på något sätt fogas till en verklighet jag motvilligt accepterar, som den torra akademiska kosmopolit jag är efterlyser jag således ett teoretiskt regelverk som förklarar och legitimerar olika aktörers innehav av kärnvapen.

”Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons” är ett sådant regelverk, men lider av en rad inneboende problem. För det första stipulerar avtalet att endast USA, UK, Frankrike, Ryssland och Kina äger rätt att inneha kärnvapen, men eftersom inte alla världens länder ratificerat avtalet har länder som Israel*, Indien och Pakistan kunnat skaffa sig kärnvapen utanför avtalet, vilket naturligtvis underminerar avtalets praktiska värde. Vidare; i tider då inte minst ekonomiska stormakter såsom USA (med dotterboalget Israel), UK och Tyskland resonerar kring icke spridningsavtalet som en slags ”global lagstiftning”, och faktiskt resonerar kring att med våld (likt en poliskår) upprätthålla den, menar jag att det är värt att påminna alla och envar om den västerländska synen på rättstaten, och tanken att alla i den står lika inför lagen. Hur tror man sig, med anseendet i behåll, kunna legitimera att andra ska underkasta sig lagar och/eller regler som man själv inte avser underkasta sig? Vem utser världspolisen och hur är tanken kring globala ”lagar” och/eller regler och en världspolis förenlig med tanken om staters suveränitet (våldsmonopol) och demokrati? Kort och gott; hur förklarar vi för en annan aktör om vår egen suveränitet, vårt eget våldsmonopol och vår egen rätt – medan vi med samma regelverk förkastar deras?

Försöker Iran skaffa sig kärnvapen? Kanske, kanske inte. Personligen är jag ungefär lika säker på det som stora delar av världen var säkra på att Irak hade kemiska stridsmedel för några år sedan. Exemplet med Irak visar om möjligt att en aldrig så stor mängd indicier, och en aldrig så stark vilja från världens mäktigaste underrättelseorganisation, trots allt kan peka åt fel håll (se "truthiness").

Men om det nu visar sig att Iran verkligen försöker, och i slutändan lyckas, skaffa sig kärnvapen, vad har ”världssamfundet” (som mäktiga I-länder organiserade inom FN kallas), med anseendet i behåll, att sätta emot? Ingenting om du frågar mig. Att med utgångspunkt i det faktum att Iran är icke demokratiskt hävda att de inte äger rätt att inneha kärnvapen kan, med anseendet i behåll, endast ske paralellt med likvärdiga fördömanden riktade mot Pakistan och Kina. Det tycks mig som om Kina har, och ”tillåts ha”, kärnvapen för att man skaffade det innan icke spridningsavtalet undertecknades, och för att man är en stor global ekonomisk och militär aktör. Pakistans ”rätt” att ha kärnvapen är om möjligt mer komplex; dels har man inte ratificerat icke spridningsavtalet, dels har ärkefienden och grannlandet Indien utvecklat kärnvapen (de har heller inte ratificerat spridningsavtalet) vilket möjligen motiverar pakistanska motmedel. Sist, men troligen inte minst, har Pakistan visat sig tämligen välvillig i sina diplomatiska kontakter med USA. Min tolkning av praxis är att icke demokratiska länder tillåts ha kärnvapen om de inte ratificerat icke spridningsavtalet och om de är tillräckligt ekonomiskt/militärt starka för att omöjliggöra ett förhindrande och/eller om man har nära, vänligt sinnade diplomatiska band med USA.

Låt mig återigen dra paralellen mellan nationell och global rättsordning genom att citera wikipedias artikel om rättstaten; "en rättstat innebär frihet från godtycke för den enskilde: varje enskilt fall behandlas i enlighet med ett etablerat regelverk". En konsekvens av detta är att alla, med ytterst få undantag, står lika inför lagen. Min slutsats är att om ”värdssamfundet” på allvar vill göra ett globalt regelverk vad avser förekomsten av kärnvapen bör man för att uppräthålla minsta anseende, legitimitet och förtroende, hålla sig med ett konsekvent regelverk som behandlar alla aktörer (stater) lika, och som helt saknar alla former av godtycke. Jag mottar gärna förslag på hur ett sådant regelverk skulle kunna utformas.

*Israel har formellt inte erkänt att de har kärnvapen.


Länkar:
"Förolämpningar upprör i Iran" (DN, 2007-09-26)
"Ahmadinejad: Iran Not Walking Toward War" (CBS 60 minutes)
"Let's keep squeezing them harder" (The Economist, september 22nd-28th, 2007)

Privat pensionssparande

Sedan många år är banker och försäkringsbolag synnerligen aktiva med att sälja på kreti och pleti en pensionsförsäkring i någon form, men osakliga och känsloladdade argument om ”en trygg ålderdom”, och utan någon individuell behovsanalys. Jag har i detta avseende två tydliga invändningar. För det första är det ytterst sannolikt att man som enskild sparare som står inför ett dylikt erbjudande står inför en synnerligen dyr förvaltningslösning; genom fasta kostnader och/eller förvaltningsavgifter. Sådana produkter ska man överhuvudtaget inte befatta sig med. För det andra innebär det faktum att pensionsförsäkringen är avdragsgill att produkter i princip bara är intressant för personer som betalar statlig inkomstskatt när premierna betalas in – men som inte betalar statlig inkomstskatt när pensionen tas ut (givet oförändrat skattesystem). Enkelt uttryck, de som har en beskattningsbar inkomst under 316 700 kr (se skiktgräns) uppnår aldrig en marginalskatt (skatten på den sista intjänade kronan) på mycket mer än 30%, medan den som tjänar över nämnda summa uppnår en marginalskatt på ca 50%. Den senare kan alltså genom att pensionsspara undvika 50% beskattning, för att sedan som pensionär hålla sig under skiktgränsen och då ta ut sina besparingar och skatta bort ca 30%.

Min slutsats är; har du en beskattningsbar inkomst (exlusive grundavdrag mm) som är lägre än 316 700 kr (inkomståret 2007) ska du inte pensionsspara i en pensionsförsäkring. Spara till pensionen kan man för all del göra ändå, men jag skulle då snarast rekomendera att man först och främst betalar av sina lån (ett råd banker sällan ger), och i andra hand köpa värdepapper (om tidshorisonten är mer än tio år med fördel en betydande del aktier, direkt eller via billiga aktieindexfonder, se Avanza Zero). För personer som tjänar över skiktgränsen och har lite pengar över menar jag dock att en avdragsgill pensionsförsäkring, givet avsaknad av fasta avgifter, och att man investerar direkt i aktier eller i mycket billiga fonder (se IPS), är en vettig lösning.


Länkar:
"Snabbguide: Så funkar pensionen" (DN)
"Maria Crofts pensionsskola" (DN)
Billig nätmäklare, pension: Avanza
Billig nätmäklare, pension: Nordnet

Priset på SL-kortet höjs 70 kr

Det kommer nu bli ett sagolikt liv från oppositionen över att SL höjer priset för 30-dagarskortet från 620 till 690 kr. Låt mig dra paralellen till tråden "Att somliga aldrig lär sig" där jag pekar på hur den röda oppositionen kokar soppa på en spik i sina försök att övertyga det svenska folket att alliansregeringen genomför en samhällsdestruktiv revolution.

Låt mig nyansera debatten en aning genom att ställa det hela i proportion; ett länskort för Länstrafiken Norrbotten kostar 1 650 kr per månad, i Jämtland 890 kr och i Örebro 1 340 kr.

70 kr motsvarar annars bränslekostnaden för ca 67 km i en Volvo V70. Kör man 90 km/h avverkar man den sträckan på ca 45 minuter. Räknar man in alla kostnader för en bil får man för 70 kr troligen inte mer än 10-30 km (man kommer 450 - 1 360 meter per vardag under en månad), och då har jag definitivt inte räknat med några trängselavgifter.

Förresten har jag lite svårt att förstå hur alla miljömedvetna sossar (läpparnas bekännelse) åker dieselbuss istället för att cykla (vilket är det mest energieffektiva fordon som finns).


Länkar:
"Ingen indragen nattrafik i tunnelbanan" (DN, 2007-09-24)