2008-03-17

What you know for sure - that just ain't so

Jag kunde inte låta bli att dra lite på smilbanden häromdagen när jag läste en global makroekonomisk analys från en fransk storbank och fann en del resonemang snarlika mina egna i krönikan ”Superkonjunkturens masugn kan få omvänt flöde?”. Skillnaden är möjligen att jag skrev min för styvt 10 månader sedan.

Skälet att jag drar mig från mina studier, och mitt analkande föräldraskap (kombinationen har bromsat min drivkraft att skriva något kvalitativt under en längre tid – varför jag helt enkelt låtit bli; jag vill inte slösa tid), är att jag vill fästa uppmärksamhet på en formulering jag gjorde i nämnda krönika, och dra en parallell till den uppkomna politiska situationen i Tibet. Jag skrev; ”Hur påverkas den inrikespolitiska stabiliteten i det trots allt synnerligen auktoritärt styrda Kina av en börskrasch och massarbetslöshet i städerna/den nytillkomna medelklassen? Ett nytt himmelska fridens torg skickar i mina ögon upp riskpremien (politisk risk) ett antal procentenheter, och motiverar därmed betydligt lägre värden på kinesiska värdepapper.” Jag står i allra högsta grad fast vid detta. Tidpunkten för de tibetanska protesterna är inte någon slump, världens ögon är riktade mot Kina, som står som värd för årets OS och därmed är utsatta. Ju närmare invigningen vi kommer, desto starkare genomslagskraft får protester – men också kinesiska motreaktioner, och för all del sådan isolering som vi de senaste dagarna sett prov på i Tibet. När det finns starka incitament för att agera på ett visst sätt (eskalerande protester), menar jag att det finns skäl att räkna med att dessa incitament på endera sätt påverkar händelseutvecklingen. Jag tror de tibetanska protesterna kommer att få stort medialt utrymme framöver, på grund av protester och/eller på grund av kinesernas svar på protesterna. Jag menar att man vidare bör ha i åtanke att detta på flera sätt kommer sätta sin prägel på de olympiska spelen, och därmed samhällsklimatet i kinas (politiskt och ekonomiskt dominerande) storstadsregioner. Det finns goda skäl att se om sin exponering mot tillväxtmakrnader i allmänhet – och Kina i synnerhet.

Jag väljer att avsluta denna krönika på samma sätt som den förra, med Mark Twains tänkvärda kommentar; "It ain't what you don't know that gets you into trouble. It's what you know for sure that just ain't so".