Obligatorisk a-kassa?

Den borgerliga regeringen talade genom hela valrörelsen om behovet av besparingar vad avser a-kassan, efter valet har man dock visat på en kappvändande linje utan dess like där det nu verkar som om ingen, inte ens ministrarna själva, vet vare sig ut eller in.

Högre avgifter och obligatoriskt medlemskap?! Är det bara jag som reagerar på motsättningen/problematiken här, nämligen att man kan komma att tvingas betala 300-500 kr per månad till a-kassan bara genom att ha ett arbete (eller hur man nu tänkt sig obligatoriet)? Detta menar jag inte ligger i linje med alliansens liberala värderingar, där valfrihet i alla fall tidigare varit ett honnörsord.

Personligen accepterar jag den högre avgiften, likväl som den något urholkade ersättningen, eftersom jag anser att samhällets kostnader (som debiteras över skattsedeln) för arbetslöshetsförsäkringen är på tok för höga. Jag accepterar det dock inte i kombination med obligatoriskt medlemskap! Ett obligatoriskt medlemskap i a-kassan menar jag dock för all del också kan vara en väg att gå, men då under helt andra förutsättningar. Jag menar att det faktiskt kan finnas poänger med att ha en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, men att denna då endast gäller personer som inte blivit arbetslösa av egen vilja (sagt upp sig), personer som aktivt söker arbete – och dessutom menar jag att försäkringen bör ha en form av ”självrisk” i form av en veckas karens från det att man anmäler sig arbetslös, och dessutom ge en skattefri ersättning (ej pensionsgrundande) som uppgår till ca 40-50% av den tidigare nettolönen. Komplement till en sådan, obligatorisk, men för arbetstagsaren kostadsfri (helt skattefinansierad), försäkring menar jag att arbetstagaren på eget bevåg kan köpa av privata försäkringsbolag.

Grundtryggheten är därmed offentligt finansierad och obligatorisk, excesser därutöver konstrueras och finansieras individuellt i samförstånd med ett försäkringsbolag. Grundtrygghet och valfrihet, inte lyxprodukter med tvång via skatten!