2007-05-19

Bostadspolitisk historia

Jag uppmanar alla med minsta intresse för svensk bostadspolitik att se när Gustaf Olivecrona, Åke Ortmark och Lars Orup intervjuar Tage Erlander i oktober 1967.


"Inflationen år 1967 (prisnivån jämfört med föregående år) var 5.19 procent. Inflationen år 2005 var 1.15 procent. Under perioden 1967-2005 var den årliga inflationen i genomsnitt 5.61 procent. Inflationen mäts i föreliggande analys med BNP-deflatorn. form av hur mycket varor och tjänster som kunde köpas (mätt med BNP-deflatorn), motsvarade en SEK år 1967 7.94 SEK år 2005" (Historia.se)


Man talar i programmet om hyran på en 2:a i Stockholm, 550 kr, vilket motsvarar ca 4 367 kr i dagens pengavärde (min bror bor idag i en hyres 2:a i en förort till Stockholm, och betalar ca 4 600 kr i månadshyra). Lönen (brutto) man nämner i programmet, 23 000 kr per år, motsvarar 15 200 kr per månad i dagens penningvärde.

"Problemet är att vi ju bygger för framtida löner, men de ska nu betalas med dagens löner" säger Thage Erlander. Jag kommer osökt att tänka på Magnus Ugglas skiva "Den ljusnande framtid är vår" (förvisso från 1980, men ändå). Med ett synnerligen gott 60-tal bakom sig, och de så kallade rekordåren framför sig är det kanske inte besynnerligt att man såg det så, att "framtida löner" var ett träd som växte till himmlen.


"BNP-tillväxten år 1960 (volymvärdet av BNP jämfört med föregående år) var 5.69 procent. BNP-tillväxten år 1970 var 4.74 procent. Under perioden 1960-1970 var den årliga volymtillväxten i BNP i genomsnitt 4.75 procent" (Historia.se)

Bara några år senare var dock oljekrisen och varvskrisen ett faktum, och välfärdssverige snart ett minne blott.


Länkar:
Historia.se
Wikipedia, "Andrakammarvalet 1968"
"Välfärdsåren", Göran Hägg

Inga kommentarer: