2007-05-15

Kan rödgrönt bli blågrönt?

I den industrialiserade värden, ja faktiskt i stort sett överallt i mer eller mindre demokratiska nationalstater utan etniska motsättningar, har den politiska dimensionen sedan länge etablerat sig kring en höger-vänsterskala med mer eller mindre stor spännvidd.

I en värld där det sunda förnuftet tillåts underordnas dessa ideologiskt sett förenklade, men likväl cemneterade höger-vänsterpositioner är det kanske inte förvånande att dessa "kompletteras" med en lång rad kulturella, sociala och ekonomiska värden för att, som om det vore orkestrerat av en första klassens PR-firma, utmynna i ett antal lätt tillgänliga och förtåeliga livsstilar/identiteter. Välj någon beståndsdel och du får resten på köpet - eller finn dig i att försvara dig och/eller betraktas som en besynnerlig kuf. Väljer du att bli tandläkare förväntas du rösta blått, bo i villa, köra en bil "utöver det vanliga" och klä dig ”propert”. Eller?

Kan en högavlönad direktör cykla till jobbet? Kan en globaliseringsmotståndare äta på McDonalds i hemstaten Kalifornien (eller överhuvudtaget)? Måste man som miljömedveten bära palestinaschal? Kan en kommunist köra BMW? Kan en moderat ha lädersandaler? Kan en miljöpartist vara för kärnkraft? Kan man som folkpartistisk schlagerfantast gå på Hultsfredsfestivalen iklädd rosa skjorta? Kan en sosse vara mot förmögenhetsskatten och för sänkt a-kassa? Kan man som homosexuell vara kristendemokrat, och kan man som svart adoptivbarn vara medlem i Sverigedemokraterna? Kan man som amerikansk republikan vara miljömedveten? Kan man som rödgrön globaliseringsmotståndare med postkoloniala teorier i bagaget vara beredd att kompromissa när det kommer till miljö?

Varför inte? Saknas det objektiva, rationella skäl därav? Det är i mitt tycke svårt att inte bli cynisk. Hur ställer sig exempelvis en rödgrön falang som motsatt sig anglosaxisk intervention i mellanöstern till att konservativa krafter, som ett verktyg att underminera Iran och Venezuela, plötsligt blir väldigt positiva till att minska världens beroende av olja (av spindoktorer vackert paketerat i grönt)? På vilken sida i miljökampen ställer sig den marxistiska postkoloniala teoretikern när OECD-länderna använder miljön som invändning för att dämpa den ekonomiska konkurensen från inte minst Kina och Indien?

Gamla kolonier verkar vara som barn; de gör inte som de tidigare kolonisatörerna säger, utan som de en gång gjorde. Jag frågar mig hur det kommer påverka den väl etablerade rödgröna ordningen på den västerländska höger-vänsterskalan.


Länkar:
Wikipedia, "Postcolonialism"
Wikipedia, "Immanuel Wallerstein"
Wikipeida, "World-systems theory"
Uppföljning: "Mp vill inte tillhöra något block" (DN, 2007-05-18)
Uppföljning: "Energiteknik drar till sig riskkapital i USA" (DN, 2007-05-18)

Inga kommentarer: