"Stjärnskit"

Filmen Stardust (baserad på Neil Gaimans roman med samma namn) är något så exceptionellt som en exceptionell hollywoodfilm, och inte nog med det - den är det nämligen på fler än ett sätt. Till att börja med digner rollistan av namnkunniga skådespelare såsom Robert De Niro, Michelle Pfeiffer, Dexter Fletcher, Jason Flemyng, Peter O'Toole och Ian McKellen (berättarröst). Detta i sig för all del inget att anmärka på; det är bara det att ingen av dem spelar huvudrollen eller ens någon helt central biroll - vissa har till och med i det närmaste flyktiga roller (vilket blir väldigt bra tillsammans med starka skådespelarinsatser från annat håll). Vidare är filmen välgjord; miljöer och tidvis omfattande animeringar/diverse effekter är snarare kvalitativa och återhållsamma än uppseendeväckande och dominerande som så ofta annars i fantasyfilmer. En tredje exceptionell detalj är min erfarenhet av publikmottagandet; min fästmö tyckte lika mycket om filmen som jag gjorde; samma sak med flera jämnåriga bekanta och faktum är att jag tror far- och morföräldrar med stor behållning skulle kunna se filmen tillsammans med barnbarn i 10-årsåldern, även om den senares fantasi av allt att döma skulle överstimuleras så till den milda grad att de närmaste skulle kunna liknas vid en duracellkanin på LSD, vilket leder oss in på själva handlingen – historien. Jag kom flera gånger under filmen på mig själv med att le och tänka på vem i hela friden som diktat samman historien, och under vilka förutsättningar. Jag landade slutligen i att det antingen är en person som gått in på ett dagis och frågat alla barn vad de drömmer om och vad de skulle vilja se i en bra film - och låtit dem utveckla det,  alternativt en person som brukar ansenliga mängder marijuana - eller, kanske mest troligt av allt; en kombination av de två.

Jag gav filmen 9 av 10 på IMDB, jag funderar på att se om den på bio.


Länkar:
"Stardust" (DN, 2007-10-05)