2016-12-25

Bakgrunden till min småbolagsportfölj

Bakgrunden till småbolagsportföljens tillkomst, och de regler som styr dess utveckling, bör delvis ses i ljuset av det jag skriver i "Min resa, varför jag skriver" (2016-12-24). 

Våren 2015 hade jag varit intresserad av och följt finansmarknaden i ca 24 år, arbetat med värdepappershandel några år och arbetade då med finansiering av små- och medelstora företag i bank. Vad jag såg i mitt arbete, vad jag anade på smålistorna och utmaningarna med minusränta fick mig intresserad av att investera i småbolag. Jag kände direkt att jag inte var intresserad av att lägga mängder av tid och möda på att genom traditionell "stockpicking" vaska fram 2-3 bolag som jag tror mest på, följer nära etc.  Det skulle ta mig flera arbetsdagar per år, och eftersom jag inte skulle våga lägga mer än 3-4 % av portföljen vardera i de aktierna riskerade jag att lägga enorma mängder tid för ingen eller väldigt lite överavkastning. Jag tittade på så kallade småbolagsfonder men hittade bara fonder som investerade i relativt stora bolag (marknadsvärde 20-60 mdr), och därtill var de alla omotiverat dyra. Jag sneglade på Ratos och gillade inte vad jag såg (dyrt och tveksam förvaltningsmodell). Jag sneglade på Latour och blev skeptisk till stor exponering mot ett fåtal ganska stora bolag, och det faktum att portföljen värderades med premie. Jag började landa ut i att jag skulle "go at it on my own". Men hur. Här började jag fundera inte bara kring problematiken med riskspridning, relativt passivt ägande - men också utmaningar kring "finansiell psykologi" (läs gärna Jason Zweigs "When the stock market plunges... Will you be brave or will you cave?") som intresserat mig alltmer senaste 5-10 åren.

Den typiska småspararen får en sämre utveckling i sin portfölj än ett lämpligt jämförelseindex. Detta primärt av två skäl; först och främst handlar det om att de bränner av orimligt mycket av sitt kapital på avgifter i olika former - men framförallt handlar det om psykologi. Många (men långt ifrån alla) förstår i alla fall vagt den bakomliggande logiken, och många säger åt sig själva att följa en enkel, logisk och historiskt väl beprövad strategi - för att sedan spåra ur fullständigt så fort något oväntat händer. När jag skriver "något" så menar de flesta där och då att det var helt oväntat, men alla dess "oväntade" saker framstår några år senare som bara ännu en av dessa skruvbollar in från sidan som alltid förekommer i världen - och på aktiemarknaden. Som alltid så inser man - i efterhand - att det dummaste man kunde göra var att drabbas av panik och springa mot nödutgången. 

Så, skälet att jag "kodifierade" en närmast automatiserad strategi för en småbolagsportfölj var två. En vilja att investera relativt brett (passivt, som en fond) i småbolag, men också just de tankar och insikter som Zweig (och många andra) ger uttryck för kring "finansiell psykologi". Det tog mig 15 år som investerare innan jag började inse att även om jag var ganska skarp att hitta bra köpkandidater var jag ganska kass på att sälja dem. Oftast låg det kassa i just att jag sålde dem (i praktiken bytte till något annat). Det tog mig 15-20 år innan jag insåg vilken enorm potential man har som småsparare - och hur de flesta småsparare inte drar nytta av styrkan och möjligheterna med att vara småsparare. 

  • Institutionella investerare har i princip alltid en rigid finanspolicy att förhålla sig till som starkt begränsar deras möjligheter att ta risk (av alla sorter). Även institutioner som har till uppdrag att förvalta kapital över 50 år kan sällan ta full aktierisk. Som småsparare är det - faktiskt - "no limit". Go nuts. Gör vad du vill. Det är en position förvaltare av hedgefonder som drar in 30 mkr/år i bonus bara kan drömma om. Sedan kan man ju för all del konstatera att en del småsparare skulle vara hjälpta av att analysera, förstå och begränsa sin egen risk - men det är en annan femma. En del förvaltare som köper internationella aktier har något så korkat i sin policy som att valutasäkra positioner i värdepapper i andra valutor... Så köper man Ericsson på svensk börsen och betalar med svenska kronor så ska den svenska fonden inte valutasäkra, men om den svenska fonden köper aktierna via en amerikansk depå och betalar aktierna med USD så ska de ödsla pengar på att säkra "valutapositionen". Skrattretande.
  • De flesta institutionella investerare förväntas när det gäller aktier att hålla sig till "likvida tillgångar". Aktier med låg omsättning där spreaden är över 3 % av aktiens pris betraktas som "obehagliga". För en långsiktig investerare som känner till risken med aktiemarknaden i stort, som placerar mindre än 5 % av portföljen i en sådan aktie är låg likviditet inte ett problem. Alls.
  • Förvaltar man en portfölj om 10 mdr och enligt finanspolicyn inte ska ta stora ägarpositioner i bolag utan enbart ägna sig åt "finansiella investeringar" är det svårt att få utväxling på en investering i ett bolag med ett börsvärde under 1 mdr. Utan att gå in på alltför stora detaljer om hur stor min aktieportfölj är kan jag säga att det här inte är ett problem för mig ens om jag investerar i bolag med börsvärde kring 100 mkr (...)
  • Många institutionella investerare, inte minst fondförvaltare, vet inte exakt hur ut- och inflöden i deras portföljer ser ut över tid. Man vet inte när folk kommer gå i pension eller om de kommer vilja ha ut just det kapital du förvaltar på fem år eller livslångt - och man vet inte exakt hur mycket folk kommer vilja spara i din fond eller försäkring. Eller om folk byter från dig som leverantör till en annan. Det här anspelar givetvis på det här med rädslan för likviditet. Som småsparare med över 25 års sparhorisont vet du med dig att de pengar du nu har i portföljen kan ligga där i 25 år eller mer, och även om du inte vet exakt hur stort ditt sparande är om 5-10 år så kan du ändå något sånär gissa hur sin löneutveckling och konsumtion kommer att se ut; och alltså ditt sparande, och hur det här kommer att påverka besluten i din portfölj.
  • "Men institutionella investere har mer informarion". Javisst, men vilken information? Analyser? Hur träffsäkra är de? Fundera ett varv; de bästa aktieinvesteringar du gjort, har de varit köp pga en analys och sälj pga en analys? All denna information, finns den inte primärt för att skapa omsättning i marknaden, och intjäning till finansbranschen? 
  • "Men institutionella investerare handlar billigt". Javisst, en del kan handla för courtage under 3 punkter. Det gör givetvis enorm skillnad om du ska omsätta din portfölj över sex gånger per år jämfört med en småsparare som får betala 10-25 punkter. Men ingen långsiktigt framgångsrik småsparare omsätter sin portfölj mer än 6 gånger per år. Se punkten ovan. Nervösa och osäkra småsparare låter sig övertygas av "finansbranschen" att det är snabb tillgång på information, sekundsnabba beslut och snabbt på köp/säljknappen som gör skillnaden. De som lyckas i längden är de som lärt sig att måla med den breda penseln, och sedan ha tålamod att sitta och titta på färgen när den torkar. Handlar man då med courtage 2 eller 25 punkter spelar det - faktiskt - väldigt liten roll i slutändan.
  • Institutionella investerare måste ständigt motivera sitt existensberättigande. Om den genomsnittliga sverigefonden gått upp 12,8 % i år vill ledningen inte se att deras fond ligger på 11,9 %. Att förvaltaren har valt en strategi som är fullt rationell och bra på längre sikt än ett år kan mycket väl vara egalt om man får någon stjärna sämre av någon fondutvärderare och pöbeln börjar flytta pengar från din fond till någon som ligger ett par procentenheter före under året... Återigen, som småsparare står du bara till svars inför dig själv. Du har all möjlighet i världen att bara ta hänsyn till din risk och dina resultat på riktigt lång sikt.

Jag skulle kunna - och kommer att - fortsätta. Min poäng är den att om jag väger för- och nackdelar med att vara en stor institutionell investerare eller en småsparare med huvudet på skaft så vinner den senare. Tveklöst.

Småbolagsportföljen startades i juni 2015 genom att jag vaskade fram straxt över 20 aktier med ett börsvärde under 20 mdr. Följande månader kompletterade jag med ett par, tre till. Därefter har månatliga köp gjorts i någon av aktierna i portföljen utifrån strategin (och ytterligare ett tilläggsköp har skett "ad hoc"). Våren 2016 köpte jag - helt i enlighet med strategin ytterligare en aktie till portföljen för utdelningen från portföljen. Antalet aktier uppgår nu till 25 st. Sedan starten för 18 månader sedan är utveckling +41 %. Utvecklingen hittills under 2016 är +45 %. Med lägre volatilitet än SIX30 return index. Jag är själv något förbluffad över resultatet, och kommer självklart fortsätta experimentet. Jag tänkte fortsättningsvis skriva om det här.

Inga kommentarer: