"No me da la gana, tener una constitucion como la Cubana"

Det är bråda tider i Ryssland och Venezuelas politiska kretsar, och jag menar att länderna har en hel del gemensamt. Båda ländernas ekonomier är dominerade av råvaruexport och då primärt olja, vilket av allt att döma är en betydelsefull pusselbit för att förstå hur två ekonomiskt omogna, gravt eftersatta kleptokratier under de senaste åren kommit att få ökad betydelse, och uppmärksamhet på den internationella arenan. Båda länderna styrs av despoter som behåller och befäster sin makt genom svågerpolitik, förtryck och förföljelse av oppositionen, åsiktscensur och kontroll av tongivande medier samt (Venezuela) stöd från offentliganställda som annars hotas med uppsägning.

Ländernas konstitutioner, som trots allt i teorin ger sken av att tillhöra demokratier, begränsar dock presidenternas tid vid makten vilket tvingar de två besuttna despoterna till handling. Den venezulanska vägen får anses ”hands on”; kort och gott ett val där man ändrar konstitutionen från att vara en folkets garant för demorkati till att bli ett "chavistens" partiprogram. Chavez sätter sitt hopp dels till de människor han låtit ”importera” från Colombia och Cuba just i syfte att rösta ”rätt”, dels till att offentliganställda som hotas att rösta "rätt" (många i Venezuela tror att statsmakten kan kontrollera hur man röstat), dels till de tongivande medierna (som kontrolleras av chavister och som inte släpper fram oppositionen) – och slutligen finns det en del teorier om att det toppmoderna digitala valsystem som infördes straxt innan Chavez återvaldes som president ger statsmakten andra fördelar än enkel administration...

Vladimir Putin tycks dock, i sann KGB-anda, ha en betydligt mer diskret och sofistikerad metod; om inte Muhammed (Putin) får komma till berget (makten) så får berget komma till Muhammed så att säga. Det är inte första gången detta sker i Ryssland. Få känner till att titeln ”Generalsekreterare” i det ryska kommunistiska partiet när den inrättades var av administrativ karaktär, men att den senare kom att ändra karaktär till att bli mer synonym med ”allsmäktig ledare” då dess innehavaren (Stalin) slog sig fram till makten efter Lenins död (titeln används numera med den senare innebörden av det kinesiska kommunistpartiet, FN, fackföreningar, kyrkliga och olympiska organisationer). The Economist intelligent unit har landet på ”negativ watch" i sin årliga ranking av demokratier, och skriver; ”a present a hybrid regime, with a trend towards curtailment of media and other civil liberties. A potentially highly flawed parliamentary election at the end of 2007 would reflect a further intensification of the countrys apparent slide in an authoritarian direction”.

Vi kan för all del trösta oss med att både Chavez som Putin kommer få sina fiskar varma den dag oljepriset återvänder till nivåer under $ 40-50 per fat och möjligheten att köpa stöd och rökridåer upphör. Fram tills dess finns det skäl att hålla debatten om ländernas demokratiska underskott levande.


Länkar:
The Economist Intelligence Unit’s index of democracy
November i Venezuela
"Chávez mot sin första valförlust?" (DN, 2007-12-01)