2007-12-14
Frihet, jämliket och brödraskap
"Så mycket tjänar de bäst betalda inom LO" (DI, 2007-12-14)
Usch, somliga har det verkligen tufft. Det kan vara värt att sända dessa utarmade stackars LO-knegare en tanke i jul, när de i hemmets lugna vrå sliter upp tonvis med klappar med billigt, kexigt, plastskit producerat av "småtaskigt" avlönade kollegor i någon gudsförgäten håla i Kina, Indien edyl.
Brr... Usch så trist detta känns i vinterkylan, det är inte utan att man längtar till värmen och gemenskapen i förstamajtåget!
"Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå. Det dånar uti rättens krater, snart ska utbrottets timma slå. Störtas skall det gamla snart i gruset. Slav stig upp för att slå dig fri! Från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli".
Jag skulle inte bli förvånad om den klocka som klämtar "utbrottets timma" för det svenska arbetarkollektivet i allt större utstäckning kommer visa sig hänga på arbetsförmedlingen. "Nasty business" det där, marknadsekonomi.
2007-12-08
Ekonomisk förändring kan göra ont
I en forumdiskussion om de så kallade etiska fonderna mötte jag idag av en tankegång som jag uppfattar som alltmer vanlig och aktuell i samhällsdebatten, nämligen tanken att nyttomaximering per definition står i direkt kontrast till samhällsnyttan.
Att försöka maximera sin avkastning är samhällsnytta, problemet är att de som på vägen utsätts för marknadsekonomins destruktiva krafter (för att bygga nytt måste något rivas) så envetet försöker övertala oss om detta motsatsförhållande; att god avkastning skulle vara något man endast erhåller på beksotnad av samhällsnyttan - inget kunde vara mer fel.
Den bästa tänkbara samhällsnyttan får man genom att nyttja resurser på bästa tänkbara sätt (för all del undantaget en lång rad rent hälsovådliga produkter och processer), det vill säga att inte förslösa resurser som råvaror, kapital och/eller arbetskraft. Detta är också rationellt ur ett miljöperspektiv.
Om en resurs, oavsett om det gäller arbetskraft, råvaror eller kapital, kan användas mer effektivt på annat håll i samhället innebär det i en marknadsekonomi att denna resurs på endera sätt kommer att söka sig dit. Detta innebär allt annat lika att resursen upphör att nyttjas i sin nuvarande funktion. Det finns alltid, och kommer alltid finnas, motståndare till denna utveckling, även om det över tid och rum inte alltid är samma personer, folkgrupper eller branscher.
Under den industriella utvecklingen (primärt 1800-tal i Europa) togs resurser (arbetskraft) från jordbruket, som då i regel stod för merparten av ekonomin, och tillfördes istället den spirande industrin. I denna omvälvande tid fanns det naturligtvis mängder av yrkesgrupper som kände att deras ekonomiska förutsättningar marginaliserades; jordbruksarbetare ersattes av maskiner och ökad effektivitet pressade priserna på jordbruksprodukter vilket pressade innovationsobenägna jordbrukare osv. Även om aldrig så många på den tiden skrek efter besinning och en "återgång till de gamla goda värderingarna" (nostalgi fyller här en viktig roll) är det idag få som skulle ge dem rätt, och medge att man då hade gjort rätt i att bromsa och begränsa den tekniska utvecklingen till förmån för den jordbruksekonomi och det jordbrukssamhälle mänskligheten då levt i under närmare 8000 år.
Det vore nativt att blunda för att vi idag, med rådande "informationsrevolution", inte står inför liknande (om än långt ifrån identiska) ställningstaganden och konflikter. 1800-talets europa hade sin egen "globalisering" (regionalisering/nationalisering) och "globaliseringsmotståndare" även om det snarare var en fråga om att marknaderna vidgades från hur långt brev kunde färdas på rimlig tid, och hur långt varor kunde färdas på droskor och relativt små båtar - till hur långt telegrafen nådde, och hur långt varor kunde färdas på ångdrivna tåg... Från en situation där ekonomin (men också kulturen) nästan uteslutande varit lokal gick man till en situation där merparten plötsligt blev regional och till och med nationell, och en mindre del kanske till och med internationell (grannländer). Detta fick enorma ekonomiska och kulturella konsekvenser, på samma sätt som den så kallade globaliseringen idag.
Dagens utvecklingsmotståndare skiljer sig inte från tidigare tiders; de är en fullt rationell och förtåelig konsekvens av att samhället förändras, och att de av en händelse, av olika skäl, står (eller anser sig stå) på den sida som förlorar på det - till gagn för det stora flertalet. I sin desperation att överyga de som inte påverkas, eller som (mer eller mindre medvetet) vinner på utvecklingen om det förträffligheten i att "stanna tiden" (den tekniska utvecklingen) kommer de inte sky några som helst medel, och häri ligger stora delar (men inte hela) av förklaringen till dagens "hyperhippa" men bitvis ack så populistiska och oproblematiserade debatt om "etik" och miljö.
"Multinational companies" är, mer än miljöbovar och etiskt mindre nogräknade (mer eller mindre än andra bolag eller individer) som de så ofta och gärna oproblematiserat pekas ut som, effektiva ekonomiska "fordon" som i och med detta hotar en rådande, till stor del nationell ekonomisk ordning.
Ser man till människans historia kan man konstatera att all ekonomisk förändring gör ont (för någon), men långt ifrån all ekonomisk förändring är av ondo (sett utifrån samhället i stort, men även utifrån miljön). Det hela är snarast en fråga om vems glasögon du väljer att titta igenom.
Min poäng är att du snarare än att ha dåligt samvete för att du inte investerar genom svindyra, dåliga produkter som finansbolag skapat för att mjölka ditt dåliga samvete borde investera och agera utefter var du får maximal avkastning, samtidigt som du lever efter dina värderingar. Har du dåligt samvete för att du inte källsorterar, köper billigt skräp tillverkat av fattiga barn, röker, slänger batterier i naturen, dricker lite för mycket alkohol och/eller okynnesåker bil dagarna i ända tycker jag snarare att det är där du ska förändra ditt beteende än på finansmarknaden.
Länkar:
"Lönsamt för skrupelfria" (Prat om Pengar 2, 2007-12-08)
Att försöka maximera sin avkastning är samhällsnytta, problemet är att de som på vägen utsätts för marknadsekonomins destruktiva krafter (för att bygga nytt måste något rivas) så envetet försöker övertala oss om detta motsatsförhållande; att god avkastning skulle vara något man endast erhåller på beksotnad av samhällsnyttan - inget kunde vara mer fel.
Den bästa tänkbara samhällsnyttan får man genom att nyttja resurser på bästa tänkbara sätt (för all del undantaget en lång rad rent hälsovådliga produkter och processer), det vill säga att inte förslösa resurser som råvaror, kapital och/eller arbetskraft. Detta är också rationellt ur ett miljöperspektiv.
Om en resurs, oavsett om det gäller arbetskraft, råvaror eller kapital, kan användas mer effektivt på annat håll i samhället innebär det i en marknadsekonomi att denna resurs på endera sätt kommer att söka sig dit. Detta innebär allt annat lika att resursen upphör att nyttjas i sin nuvarande funktion. Det finns alltid, och kommer alltid finnas, motståndare till denna utveckling, även om det över tid och rum inte alltid är samma personer, folkgrupper eller branscher.
Under den industriella utvecklingen (primärt 1800-tal i Europa) togs resurser (arbetskraft) från jordbruket, som då i regel stod för merparten av ekonomin, och tillfördes istället den spirande industrin. I denna omvälvande tid fanns det naturligtvis mängder av yrkesgrupper som kände att deras ekonomiska förutsättningar marginaliserades; jordbruksarbetare ersattes av maskiner och ökad effektivitet pressade priserna på jordbruksprodukter vilket pressade innovationsobenägna jordbrukare osv. Även om aldrig så många på den tiden skrek efter besinning och en "återgång till de gamla goda värderingarna" (nostalgi fyller här en viktig roll) är det idag få som skulle ge dem rätt, och medge att man då hade gjort rätt i att bromsa och begränsa den tekniska utvecklingen till förmån för den jordbruksekonomi och det jordbrukssamhälle mänskligheten då levt i under närmare 8000 år.
Det vore nativt att blunda för att vi idag, med rådande "informationsrevolution", inte står inför liknande (om än långt ifrån identiska) ställningstaganden och konflikter. 1800-talets europa hade sin egen "globalisering" (regionalisering/nationalisering) och "globaliseringsmotståndare" även om det snarare var en fråga om att marknaderna vidgades från hur långt brev kunde färdas på rimlig tid, och hur långt varor kunde färdas på droskor och relativt små båtar - till hur långt telegrafen nådde, och hur långt varor kunde färdas på ångdrivna tåg... Från en situation där ekonomin (men också kulturen) nästan uteslutande varit lokal gick man till en situation där merparten plötsligt blev regional och till och med nationell, och en mindre del kanske till och med internationell (grannländer). Detta fick enorma ekonomiska och kulturella konsekvenser, på samma sätt som den så kallade globaliseringen idag.
Dagens utvecklingsmotståndare skiljer sig inte från tidigare tiders; de är en fullt rationell och förtåelig konsekvens av att samhället förändras, och att de av en händelse, av olika skäl, står (eller anser sig stå) på den sida som förlorar på det - till gagn för det stora flertalet. I sin desperation att överyga de som inte påverkas, eller som (mer eller mindre medvetet) vinner på utvecklingen om det förträffligheten i att "stanna tiden" (den tekniska utvecklingen) kommer de inte sky några som helst medel, och häri ligger stora delar (men inte hela) av förklaringen till dagens "hyperhippa" men bitvis ack så populistiska och oproblematiserade debatt om "etik" och miljö.
"Multinational companies" är, mer än miljöbovar och etiskt mindre nogräknade (mer eller mindre än andra bolag eller individer) som de så ofta och gärna oproblematiserat pekas ut som, effektiva ekonomiska "fordon" som i och med detta hotar en rådande, till stor del nationell ekonomisk ordning.
Ser man till människans historia kan man konstatera att all ekonomisk förändring gör ont (för någon), men långt ifrån all ekonomisk förändring är av ondo (sett utifrån samhället i stort, men även utifrån miljön). Det hela är snarast en fråga om vems glasögon du väljer att titta igenom.
Min poäng är att du snarare än att ha dåligt samvete för att du inte investerar genom svindyra, dåliga produkter som finansbolag skapat för att mjölka ditt dåliga samvete borde investera och agera utefter var du får maximal avkastning, samtidigt som du lever efter dina värderingar. Har du dåligt samvete för att du inte källsorterar, köper billigt skräp tillverkat av fattiga barn, röker, slänger batterier i naturen, dricker lite för mycket alkohol och/eller okynnesåker bil dagarna i ända tycker jag snarare att det är där du ska förändra ditt beteende än på finansmarknaden.
Länkar:
"Lönsamt för skrupelfria" (Prat om Pengar 2, 2007-12-08)
2007-12-07
Quality of life, benchmarking
Jag har i flera inlägg skrivit om det jag har kommit att kalla "Quality of life fund" eller ”quality of life länderna”. Begreppet fick sin utgångspunkt då jag i maj skrev artikeln ”Quality of Life index fund” där jag dels argumenterade för breddning i utbud av indexfonder och dels exemplifierade hur det skulle kunna gå till. Indexets konstruktion tar sin utgångspunkt i The Economist Intelligence units olika graderingar av länder, där jag (godtyckligt eller ej) valde att utgå ifrån livskvalité, jämställdhet, korruption, ekonomisk frihet, affärsklimat, e-handel, miljö/hälsa, demokrati och kriminalitet. Jag resonerade då som så att de tio främsta länderna i en sådan utvärdering skulle väga lika i indexet, och att det var ländernas ”tongivande” aktieindex som skulle representeras i indexet. Länderna i 2007 års sammanställning är (1-10); Australien (ASX), Danmark (OMX COPENHAGEN INDEX), Sverige (OMX STOCKHOLM 30 INDEX), Finland (OMX HELSINKI 25 INDEX), Kanada (S&P TSX 60 INDEX), Schweiz (SWISS MARKET INDEX), Norge (OBX STOCK INDEX), Irland (IRISH OVERALL INDEX), Holland (AMSTERDAM EXCHANGES INDX) och UK (FTSE 100 INDEX).
En sådan fond skulle placera sitt kapital i åtta valutaområden (30% euro), i 525 olika aktier (!). Endast en handfull aktier från aktieindex bestående av bara 20-30 aktier (Finland, Danmark, Sverige, Holland, Scheweiz) står för vardera så mycket som 1-2% av fondens kapital, diversifieringen är i min mening att betraka som maximal.
Jag har nu roat mig med en massiv sifferexcersis*, nämligen att sammanställa börsutvecklingen i indexen i ”Quality of life fund” enligt samma principer som Morningstar gör för fonder, alltså varje aktieindex utveckling, sett i svenska kronor. Jag skrev redan i maj att en rimlig avgift för en sådan här fondprodukt är 0,3% så jag har räknat av det för att göra nyckeltalen jämförbara med andra fonder. Reultatet följer nedan.
”Quality of life fund”
1 år 12,9%
3 år 61,8% (ca 17,4 % per år i snitt)
5 år 121,1% (ca 17,2 % per år i snitt)
Danske Fonder Global Index (MSCI World Index)
1 år 5,5%
3 år 41,6% (ca 12,3% per år i snitt)
5 år NA
AMF Pension Aktiefond Global
1 år 12,4%
3 år 51,3% (ca 14,8% per år i snitt)
5 år NA
Nämnvärt är att fonden "endast" placerar i 186 aktier, varav ca 20% i de tio största aktierna. Fonden placerar inget i Östeuropa, mellanöstern, Afrika, ”Asien, ej fyra tigrar” och Latinamerika.
Skagen Global
1 år 23,2%
3 år 112,2% (ca 28,5% per år i snitt)
5 år NA
Nämnvärt är att fonden "endast" placerar i 106 aktier, varav 30,4% i de tio största aktierna. Vidare placerar fonden hela 27,3% i Östeuropa ”Asien, ej fyra tigrar” och Latinamerika (jag menar att risken i Skagen Global av flera skäl är betydligt högre än ”Quality of life fund”).
Eftersom det saknas goda jämförelser på fem år kan jag nämna att OMX S 30 har de senaste fem åren stigit med 99,6%, motsvarande ca 14,8% per år. S&P500 har under samma tid stigit ca 47,0% sett i svenska kronor, motsvarande ca 8,0% per år.
Mina slutsatser från tidigare kvarstår; (citerar mig själv i maj) "Jag menar att du som investerare utifrån denna konstuktion når maximal diversifiering och minimal politisk risk. Därtill menar jag att värden som (relativt) god jämställdhet, miljö, stor e-handel, stark demokrati och låg kriminalitet vittnar om god utbildning, kreativitet och en generell öppenhet och förståelse som jag tror i förlängningen definerar ett (ekonomiskt) framgångsrikt samhälle".
PS. Tanken har även slagit på om billig "Quality of life bond fund", en fond som investerar i statsobligationer med löptider på 1-3 år i valutorna euro (30%), australiensisk dollar, danska kronor, svenska kronor, kanadensiska dollar, schweiziska franc, norska kronor och brittiska pund. DS.
*Reservation för felräkning, tio aktieindex under tre olika perioder - justerat för åtta olika valutor innebär en hel del siffror och sannolikheten att jag inte räknat fel någonstans är väl att betrakta som liten.
En sådan fond skulle placera sitt kapital i åtta valutaområden (30% euro), i 525 olika aktier (!). Endast en handfull aktier från aktieindex bestående av bara 20-30 aktier (Finland, Danmark, Sverige, Holland, Scheweiz) står för vardera så mycket som 1-2% av fondens kapital, diversifieringen är i min mening att betraka som maximal.
Jag har nu roat mig med en massiv sifferexcersis*, nämligen att sammanställa börsutvecklingen i indexen i ”Quality of life fund” enligt samma principer som Morningstar gör för fonder, alltså varje aktieindex utveckling, sett i svenska kronor. Jag skrev redan i maj att en rimlig avgift för en sådan här fondprodukt är 0,3% så jag har räknat av det för att göra nyckeltalen jämförbara med andra fonder. Reultatet följer nedan.
”Quality of life fund”
1 år 12,9%
3 år 61,8% (ca 17,4 % per år i snitt)
5 år 121,1% (ca 17,2 % per år i snitt)
Danske Fonder Global Index (MSCI World Index)
1 år 5,5%
3 år 41,6% (ca 12,3% per år i snitt)
5 år NA
AMF Pension Aktiefond Global
1 år 12,4%
3 år 51,3% (ca 14,8% per år i snitt)
5 år NA
Nämnvärt är att fonden "endast" placerar i 186 aktier, varav ca 20% i de tio största aktierna. Fonden placerar inget i Östeuropa, mellanöstern, Afrika, ”Asien, ej fyra tigrar” och Latinamerika.
Skagen Global
1 år 23,2%
3 år 112,2% (ca 28,5% per år i snitt)
5 år NA
Nämnvärt är att fonden "endast" placerar i 106 aktier, varav 30,4% i de tio största aktierna. Vidare placerar fonden hela 27,3% i Östeuropa ”Asien, ej fyra tigrar” och Latinamerika (jag menar att risken i Skagen Global av flera skäl är betydligt högre än ”Quality of life fund”).
Eftersom det saknas goda jämförelser på fem år kan jag nämna att OMX S 30 har de senaste fem åren stigit med 99,6%, motsvarande ca 14,8% per år. S&P500 har under samma tid stigit ca 47,0% sett i svenska kronor, motsvarande ca 8,0% per år.
Mina slutsatser från tidigare kvarstår; (citerar mig själv i maj) "Jag menar att du som investerare utifrån denna konstuktion når maximal diversifiering och minimal politisk risk. Därtill menar jag att värden som (relativt) god jämställdhet, miljö, stor e-handel, stark demokrati och låg kriminalitet vittnar om god utbildning, kreativitet och en generell öppenhet och förståelse som jag tror i förlängningen definerar ett (ekonomiskt) framgångsrikt samhälle".
PS. Tanken har även slagit på om billig "Quality of life bond fund", en fond som investerar i statsobligationer med löptider på 1-3 år i valutorna euro (30%), australiensisk dollar, danska kronor, svenska kronor, kanadensiska dollar, schweiziska franc, norska kronor och brittiska pund. DS.
*Reservation för felräkning, tio aktieindex under tre olika perioder - justerat för åtta olika valutor innebär en hel del siffror och sannolikheten att jag inte räknat fel någonstans är väl att betrakta som liten.
Förändring av 6 mån portföljen!
Jag har aldrig tidigare ändrat en portfölj under "löptiden" och även om jag alltid tänkt mig portföljerna som "passiva" har jag aldrig uttalat någon direkt regel mot det (eller några regler överhuvudtaget). Bakgrunden till förändringen är den dåliga smak jag får i munnen kring turerna kring Glycorex. Jag har redan sålt min sambos aktier, och nu tar jag alltså bort aktien från min ”referensportfölj” här på bloggen. Aktien har sedan portföljens tillkomst tappat från 18,00 SEK till 15,90 SEK, alltså 11,7%. Eftersom aktien utgör 1/7 av portföljen innebär det att jag härmed bokför en förlust om 1,7 procentenheter i portföljen, som så att säga följer med till maj. Förändringen ska mer än en tvärsäker uppfattning om aktiens framtida utvevckling ses som oro över risken.
Portföljen ser efter förändringen ut såhär:
Berkshire Hathaway B, $4543.90 * 6,33 = 28 763 SEK
Fenix Outdoor, 65,50 SEK
Helios, 1 613,42 SEK
Lundbergs, 360 SEK
Old Mutual, 20,50 SEK
Öresund, 133 SEK
OMX S30, 1 076,93
Portföljen ser efter förändringen ut såhär:
Berkshire Hathaway B, $4543.90 * 6,33 = 28 763 SEK
Fenix Outdoor, 65,50 SEK
Helios, 1 613,42 SEK
Lundbergs, 360 SEK
Old Mutual, 20,50 SEK
Öresund, 133 SEK
OMX S30, 1 076,93
2007-12-03
Glädje i Venezuela!
Det är inte utan viss förvåning jag idag på morgonen konstaterar att Chavez för första gången besegrats i ett folkval. Samtidigt som jag, en liberal hårdnackad kritiker av Chavez så kallade revolution och "bolivarianska socialism", gläds åt oppositionens enorma valframgång, finns det också skäl för Chavezkritiker att vara lite självkritiska och konstatera att valresultatet talar för att allt prat om tidigare systematiserat valfusk (jag tänker då främst på missförtroendeomröstningen mot Chavez där vallokalsundersökningar stämde exceptionellt dåligt med valresultatet) med hjälp av den nya digitala röstapparaturen av allt att döma inte var sant.
Samtidigt som det finns skäl att glädja sig åt denna inbromsning utav en avdemokratisering av Venezuela ska man dock ha mycket klart för sig att Chavez är såväl resursstark, envis, kontroversiell och har flera gånger agerat i en demokratisk gråzon, farligt nära gränsen till svart. Det finns goda skäl att tro att Chavez inte ger sig med detta, och 2012 lämnar presidentposten och politiken med svansen mellan benen. Den som lever får se.
Länkar:
"Nej-sidan segrade i Venezuela" (DN, 2007-12-03)
"Chavez defeated over reform vote" (BBC, 2007-12-03)
December in Venezuela
Samtidigt som det finns skäl att glädja sig åt denna inbromsning utav en avdemokratisering av Venezuela ska man dock ha mycket klart för sig att Chavez är såväl resursstark, envis, kontroversiell och har flera gånger agerat i en demokratisk gråzon, farligt nära gränsen till svart. Det finns goda skäl att tro att Chavez inte ger sig med detta, och 2012 lämnar presidentposten och politiken med svansen mellan benen. Den som lever får se.
Länkar:
"Nej-sidan segrade i Venezuela" (DN, 2007-12-03)
"Chavez defeated over reform vote" (BBC, 2007-12-03)
December in Venezuela
2007-12-01
Quality of life index, "uppföljning"
Som en enkel uppföljning på tankarna om en ”Quality of life index” (i fortsättningen omnämnt "QOL") som jag skrev om i inlägget "Quality of life index fund" roade jag mig idag med att granska ekonomisk statistik för de nämnda länderna (exkl. Finland pga brist på jämförbar information) och jämföra den med motsvarande siffror för euroområdet och USA.
Prognosticerad GDP-tillväxt 2008
Länderna i mitt QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig prognosticerad tillväxt år 2008 om 2,47% mot euroområdet och USA:s som genomsnittligt ligger på 2,05%.
Inflationstakt, 2007
Länderna i QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig inflationstakt om 1,64%, således markant lägre än euroområdets 2,00% och USA:s 2,80% (snitt, euroområdet och USA; 2,40%). Den relativt låga inflationstakten menar jag om möjligt vore oroande, om det inte vore för den högre prognosticerade tillväxten i QOL-länderna.
Arbetslöshet, nuvvarande
Länderna i QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig arbetslöshet om 4,21% mot euroområdets 7,30% och USA:s 4,70% (snitt, euroområdet och USA; 6,00%).
Offentligt budgetbalans, 2007
Länderna i QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig budgetbalans om 2,72% mot euroområdets -0,90% och USA:s -1,2% (snitt, euroområdet och USA; -1,05%). Här tycker jag dock att det är värt att påpeka att Norges budgetbalans om hisnande 18,90% får enorma konsekvenser för utfallet, och det är värdefullt att att nämna att länderna i QOL-index exkl såväl Finland som Norge har en genomsnittlig budgetbalans på klart godkända 0,7%.
Börsutveckling, 2007
Länderna i QOL- index (exkl Finland) har, sett i egen valuta, en genomsnittlig börsutveckling om 3,26%. Sett i USD är snittet 15,10%. Utvecklingen i eurområdet uppgår till 6,00% sett i egen valuta och 18,60% sett i USD. Uvecklingen i USA har varit 3,60% sett i USD. Detta är således den enda ”gren” där QOL-länderna inte slår såväl euroområdet och USA på fingrarna med starkare ekonomiska siffror. Periodens som jämförs är dock förhållandevis kort, dessutom menar jag att den lägre avkasntingen om möjligt kan ses i ljuset av lägre inflation i länderna i Quality of life index, och dessutom lägre risk för en placering i de största aktieindexen i lika delar i länderna i Quality of life index än en investering i lika delar i S&P 500 och FTSE Euro 100 (min uppfattning).
Jag menar fortfarande att en placering i lika delar i de största aktieindexen i QOL-länderna, och för all del i lika delar i statsobligationer i QOL-ländernas valutor i form av billiga systematiserade sparprodukter (indexfonder) är högintressant.
Prognosticerad GDP-tillväxt 2008
Länderna i mitt QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig prognosticerad tillväxt år 2008 om 2,47% mot euroområdet och USA:s som genomsnittligt ligger på 2,05%.
Inflationstakt, 2007
Länderna i QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig inflationstakt om 1,64%, således markant lägre än euroområdets 2,00% och USA:s 2,80% (snitt, euroområdet och USA; 2,40%). Den relativt låga inflationstakten menar jag om möjligt vore oroande, om det inte vore för den högre prognosticerade tillväxten i QOL-länderna.
Arbetslöshet, nuvvarande
Länderna i QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig arbetslöshet om 4,21% mot euroområdets 7,30% och USA:s 4,70% (snitt, euroområdet och USA; 6,00%).
Offentligt budgetbalans, 2007
Länderna i QOL-index (exkl Finland) har en genomsnittlig budgetbalans om 2,72% mot euroområdets -0,90% och USA:s -1,2% (snitt, euroområdet och USA; -1,05%). Här tycker jag dock att det är värt att påpeka att Norges budgetbalans om hisnande 18,90% får enorma konsekvenser för utfallet, och det är värdefullt att att nämna att länderna i QOL-index exkl såväl Finland som Norge har en genomsnittlig budgetbalans på klart godkända 0,7%.
Börsutveckling, 2007
Länderna i QOL- index (exkl Finland) har, sett i egen valuta, en genomsnittlig börsutveckling om 3,26%. Sett i USD är snittet 15,10%. Utvecklingen i eurområdet uppgår till 6,00% sett i egen valuta och 18,60% sett i USD. Uvecklingen i USA har varit 3,60% sett i USD. Detta är således den enda ”gren” där QOL-länderna inte slår såväl euroområdet och USA på fingrarna med starkare ekonomiska siffror. Periodens som jämförs är dock förhållandevis kort, dessutom menar jag att den lägre avkasntingen om möjligt kan ses i ljuset av lägre inflation i länderna i Quality of life index, och dessutom lägre risk för en placering i de största aktieindexen i lika delar i länderna i Quality of life index än en investering i lika delar i S&P 500 och FTSE Euro 100 (min uppfattning).
Jag menar fortfarande att en placering i lika delar i de största aktieindexen i QOL-länderna, och för all del i lika delar i statsobligationer i QOL-ländernas valutor i form av billiga systematiserade sparprodukter (indexfonder) är högintressant.
"No me da la gana, tener una constitucion como la Cubana"
Det är bråda tider i Ryssland och Venezuelas politiska kretsar, och jag menar att länderna har en hel del gemensamt. Båda ländernas ekonomier är dominerade av råvaruexport och då primärt olja, vilket av allt att döma är en betydelsefull pusselbit för att förstå hur två ekonomiskt omogna, gravt eftersatta kleptokratier under de senaste åren kommit att få ökad betydelse, och uppmärksamhet på den internationella arenan. Båda länderna styrs av despoter som behåller och befäster sin makt genom svågerpolitik, förtryck och förföljelse av oppositionen, åsiktscensur och kontroll av tongivande medier samt (Venezuela) stöd från offentliganställda som annars hotas med uppsägning.
Ländernas konstitutioner, som trots allt i teorin ger sken av att tillhöra demokratier, begränsar dock presidenternas tid vid makten vilket tvingar de två besuttna despoterna till handling. Den venezulanska vägen får anses ”hands on”; kort och gott ett val där man ändrar konstitutionen från att vara en folkets garant för demorkati till att bli ett "chavistens" partiprogram. Chavez sätter sitt hopp dels till de människor han låtit ”importera” från Colombia och Cuba just i syfte att rösta ”rätt”, dels till att offentliganställda som hotas att rösta "rätt" (många i Venezuela tror att statsmakten kan kontrollera hur man röstat), dels till de tongivande medierna (som kontrolleras av chavister och som inte släpper fram oppositionen) – och slutligen finns det en del teorier om att det toppmoderna digitala valsystem som infördes straxt innan Chavez återvaldes som president ger statsmakten andra fördelar än enkel administration...
Vladimir Putin tycks dock, i sann KGB-anda, ha en betydligt mer diskret och sofistikerad metod; om inte Muhammed (Putin) får komma till berget (makten) så får berget komma till Muhammed så att säga. Det är inte första gången detta sker i Ryssland. Få känner till att titeln ”Generalsekreterare” i det ryska kommunistiska partiet när den inrättades var av administrativ karaktär, men att den senare kom att ändra karaktär till att bli mer synonym med ”allsmäktig ledare” då dess innehavaren (Stalin) slog sig fram till makten efter Lenins död (titeln används numera med den senare innebörden av det kinesiska kommunistpartiet, FN, fackföreningar, kyrkliga och olympiska organisationer). The Economist intelligent unit har landet på ”negativ watch" i sin årliga ranking av demokratier, och skriver; ”a present a hybrid regime, with a trend towards curtailment of media and other civil liberties. A potentially highly flawed parliamentary election at the end of 2007 would reflect a further intensification of the countrys apparent slide in an authoritarian direction”.
Vi kan för all del trösta oss med att både Chavez som Putin kommer få sina fiskar varma den dag oljepriset återvänder till nivåer under $ 40-50 per fat och möjligheten att köpa stöd och rökridåer upphör. Fram tills dess finns det skäl att hålla debatten om ländernas demokratiska underskott levande.
Länkar:
The Economist Intelligence Unit’s index of democracy
November i Venezuela
"Chávez mot sin första valförlust?" (DN, 2007-12-01)
Ländernas konstitutioner, som trots allt i teorin ger sken av att tillhöra demokratier, begränsar dock presidenternas tid vid makten vilket tvingar de två besuttna despoterna till handling. Den venezulanska vägen får anses ”hands on”; kort och gott ett val där man ändrar konstitutionen från att vara en folkets garant för demorkati till att bli ett "chavistens" partiprogram. Chavez sätter sitt hopp dels till de människor han låtit ”importera” från Colombia och Cuba just i syfte att rösta ”rätt”, dels till att offentliganställda som hotas att rösta "rätt" (många i Venezuela tror att statsmakten kan kontrollera hur man röstat), dels till de tongivande medierna (som kontrolleras av chavister och som inte släpper fram oppositionen) – och slutligen finns det en del teorier om att det toppmoderna digitala valsystem som infördes straxt innan Chavez återvaldes som president ger statsmakten andra fördelar än enkel administration...
Vladimir Putin tycks dock, i sann KGB-anda, ha en betydligt mer diskret och sofistikerad metod; om inte Muhammed (Putin) får komma till berget (makten) så får berget komma till Muhammed så att säga. Det är inte första gången detta sker i Ryssland. Få känner till att titeln ”Generalsekreterare” i det ryska kommunistiska partiet när den inrättades var av administrativ karaktär, men att den senare kom att ändra karaktär till att bli mer synonym med ”allsmäktig ledare” då dess innehavaren (Stalin) slog sig fram till makten efter Lenins död (titeln används numera med den senare innebörden av det kinesiska kommunistpartiet, FN, fackföreningar, kyrkliga och olympiska organisationer). The Economist intelligent unit har landet på ”negativ watch" i sin årliga ranking av demokratier, och skriver; ”a present a hybrid regime, with a trend towards curtailment of media and other civil liberties. A potentially highly flawed parliamentary election at the end of 2007 would reflect a further intensification of the countrys apparent slide in an authoritarian direction”.
Vi kan för all del trösta oss med att både Chavez som Putin kommer få sina fiskar varma den dag oljepriset återvänder till nivåer under $ 40-50 per fat och möjligheten att köpa stöd och rökridåer upphör. Fram tills dess finns det skäl att hålla debatten om ländernas demokratiska underskott levande.
Länkar:
The Economist Intelligence Unit’s index of democracy
November i Venezuela
"Chávez mot sin första valförlust?" (DN, 2007-12-01)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
